Kyrkoherde em, docent
Det lokala är inte det begränsat provinsiella för Christan Braw. Hans provins och perspektiv är större, mycket större och vidare, men förblir i en mening ändå desamma, därför att världen, värdena, synden, synderna och nåden, är och förblir desamma.
I grunden har jag ett förtroende för att det går att gå vidare, att det går att veta mer, nå längre, djupare, högre. Gå utöver, överskrida gränser, transcendera. Att det finns en förståelighet att gå vidare i – en logosstruktur.
Det är sant att Gud är närvarande i mitt liv vare sig jag tror eller inte tror det, upplever det eller inte med mina sinnen. Men det är också sant att Gud för mig inte är närvarande i min känsla eller upplevelse. Inte omedelbart i alla fall.
Berättelsen fortsätter. Författaren tar drygt tio år senare upp trådeneller snarare de många trådarna och tvinnar samman dem i en fortsättning: historien om Ödevret.
Kristen människosyn? Vad är det? Finns det överhuvudtaget en kristen människosyn? Är den inte lika fragmenterad och konfessionaliserad, partisöndrad som den kristna kyrkan och den kristna teologin i stort?