Ett beslut om En reviderad utbildningsplan för Svenska kyrkans prästutbildning togs av kyrkostyrelsen den 18 december 2023. Det var på tiden. Kritiken mot utbildningen var i studenternas utvärderingar för några år sedan omfattande och allvarlig, en kritik som gällde såväl undervisningens innehåll som samtalsklimatet.
Kenneth Nordgren, som då var ganska nytillträdd rektor på Svenska kyrkans utbildningsinstitut (SKUI), sade i Kyrkans tidning att »studenter som upplevt sig ensamma i sin åsikt tystnat eller till och med känt sig tystade» (20/12 2023). Som en följd betonas nu vikten av att det ges plats för olika profiler och fromhetstraditioner.
Beslutet är nödvändigt men inte enkelt att implementera. Det klimat som rått sedan länge kan sitta kvar i väggarna. Rekryteringen av lärare har sannolikt skett utifrån tidigare praxis där majoritetsuppfattningen gällt – more of the same.
Men nu ska utgångspunkten förändras. I den reviderade utbildningsplanen står att blivande präster ska ges kunskap och förståelse för olika fromhetstraditioner. Rimligen måste då även lärarkåren ha stor bredd för att illustrera mångfaldens enhet, inte konformismens enhetlighet. Det är en rikedom att lära av varandra i ett ödmjukt lyssnande som inte mästrar alumner från andra fromhetsrörelser än den egna eller den för tillfället gällande normen och upplystheten. För den är just tillfällig. I kyrkan har vi längre perspektiv än så.
Alltså, inte bara kunskap om, utan också förståelse för. Då handlar det inte bara om information om olika fromhetstraditioner utan att även ge utrymme för reflektion kring vad dessa rörelser är och bidrar med, vilken teologi som format dem och var deras styrka och svaghet ligger. Gemensamt för väckelserörelserna i kyrkan är att människor blivit så gripna av tron att den förändrat deras liv.
Väckelsetro är inte alltid bekväm. Den förutsätter att Bibeln är Guds Ord och att sakramenten är mer än symbolik. Där talas om omvändelse och helgelse, där praktiseras själavård. Ett regelbundet gudstjänstliv och församlingsgemenskap är det naturliga i kristenlivet. Självklart möter detta även i andra traditioner, men här finns ofta en särskild intensitet.
Ur sådana sammanhang har församlingar vuxit och människor kommit till tro. Många som format svenskt kyrkoliv har kommit ur dessa led, präster, predikanter, missionärer och profilstarkt lekfolk. Bo Giertz uttryckte med glimten i ögat och lite tillspetsat att liberalteologin inte lett en enda människa till frälsningen.
Dessa väckelsetraditioners betydelse för Svenska kyrkan får inte underskattas. Ändå anas ofta en oförståelse och direkt nedlåtande attityd till dem. Oavsett etikett – högkyrklighet, EFS, laestadianism, bibelväckelse, nattvardsväckelse, Jesusrörelse, ungkyrkorörelse, kyrklig förnyelse ... – har de satt sin prägel på kyrkolivet. Och i dessa rörelser har även generationer av prästkandidater fostrats.
Vi kan inte räkna dem alla, de unga som präglats i någon av de kyrkliga stiftelserna eller sällskapen, i KGF under dess livskraftiga tid eller OAS-rörelsen. Biskop em. Biörn Fjärstedt brukar tala om de glödpunkter som behövs och finns på en del håll som en förutsättning för Svenska kyrkans livskraft. De speglar sällan dagsländeideologierna. Anpassade för de partipolitiska strukturerna är de inte. I stället har de varit motvalls när de sett kyrkans inre sekularisering. Kanske är det därför som de osynliggjorts, blivit tystade och tystnat på SKUI.
Är det insikten om detta som äntligen ska få prägla kommande generation av prästkandidater? Får de samlade erfarenheterna från dessa rörelser lyftas in i prästutbildningen och nå fram till alla? I så fall är det mycket positivt. Förutom att kunskapen och förståelsen för olika fromhetstraditioner kommer alla prästkandidater till del, har SKUI en möjlighet att vara en plats där kandidater från hela floran av traditioner ges utrymme.
För bredden behövs – både för dem som vuxit upp och levt med i kyrkans liv sedan barnsben och för dem som omprövat sin livs- och arbetssituation i en mitt-i-livetkris. Och för dem för vilka psalmbok, bibel och liturgi är något hemvant, lika väl som för dem som försöker orientera sig i ett nytt landskap.
Guds vägar till en människas prästkallelse är nog så outgrundliga. Därför ser det också olika ut på SKUI. Att både få fördjupas i den egna traditionen och möta dem vars erfarenheter är helt annorlunda är utvecklande. Johannelund har för många varit en sådan mötesplats under prästutbildningen. Det är där som flest präster utbildas i dag, inte på universiteten i Lund eller Uppsala. Därför borde det teologiska praktiska slutåret även få finnas där.
Att SKUI sedan flera år fått kritik för att vara teologiskt snäv och ha en miljö där studerande från olika fromhetstraditioner känt sig ifrågasatta och tystade, rentav mobbade, är väl belagt. Med den reviderade utbildningsplanen har nu SKUI en möjlighet att i stället bli en plats präglad av mångfald och bejakande av de traditioner som varit och är Svenska kyrkans mylla.
Det är inte länge sedan som det vid antagningarna sågs som en belastning att under studietiden ha präglats av livet på Sankt Ansgar, Laurentiistiftelsen eller Johannelund. Detta tycks ha vänt. Biskoparna ser nu snarare denna erfarenhet som en tillgång.
Vågar vi hoppas att denna reviderade plan för prästutbildningen också ska få genomslag i hela Svenska kyrkan från riksnivå ner till församlingsnivå? Svenska kyrkan behöver glödpunkter och nytända brasor, bredd och variation i församlingslivet.
Det är ingen överdrift att hävda att församlingar som präglats av dessa djupa trostraditioner tillhör de mest levande. Om Svenska kyrkan ska vara något mer än en ekonomiskt och administrativt bärkraftig organisation är dessa med sin vitalitet högst nödvändiga.
Beslutet från kyrkostyrelsen visar att det går att göra sin röst hörd och protestera. Kritiken var visserligen gammal, och synpunkterna har framförts mer eller mindre öppet men utan att ha mött något större gensvar. Nu har tiden blivit mogen för omprövning.
Oavsett vilken väg prästkandidaterna gått eller vilka rötter de har – vare sig i sekulära miljöer eller i någon väckelserörelse – så är förutsättningarna nya. Det ger frimodighet i kallelsen att tjäna Kristus för människors tro och glädje.
Vi önskar SKUI:s rektor och lärare iver, inspiration, ödmjukhet och framgång i detta förnyelsearbete!
SPT
Helge Antonsson
Cecilia Wejryd
Kenneth Nordgren